Mitt tidigare inlägg, Regnhätta med historia, har nu fört mig till firma Karl Hattendorff. Det var inte helt lätt att hitta information om företagets historia, men med hjälp av Malmö Stadsarkivs förteckning och lite annat känner jag mig rätt nöjd.

Karl Hattendorff föddes år 1846 i Tyskland. Han påträffas första gången i Malmö år 1878 skriven i S:t Petri församling, men det antas att han kom till Sverige några år tidigare än så. Han sökte svenskt medborgarskap 1878 och efter avlagd tro- och huldhetsed sökte han också tillstånd att i staden få bedriva portmonnäfabrikation och bokbinderi. Han registrerades i Magistratens liggare över närings- och yrkesidkare den 22 juni 1878 och samma år grundades firma Karl Hattendorff med tillverkning och partiförsäljning av lädervaror och reseffekter. Det hände verkligen mycket på ett år så nog kom Karl till Malmö något eller några år tidigare än 1878. 

Jenny Thornell Malmö Museer

Fabriken var först belägen i hyrda lokaler på Byggmästaregatan 2 (idag nr 1) och senare, efter 1923, i egen fastighet på Kaptensgatan 8. År 1891 utökades verksamheten och kom att även omfatta detaljförsäljning av egen produktion och artiklar från både inhemska och utländska leverantörer. Redan 1881 deltog firmans lädervaror i Malmö Industri- och slöjdutställning där montern förevigades av fotograf C. W. Roikjer. 

Första butiken etablerades 1891 på Södergatan 10, men flyttades senare till nummer 26 på samma gata och det är väl den senare som Malmöborna kan ha något minne av. Den butiken kom att fungera som huvudbutik för filialerna: Kullagatan i Helsingborg, Östra Förstadsgatan 3 i Malmö och Brogatan i Halmstad. 

Butiken på Södergatan 26. Fotograf V. Roikjer. 

Agneta Hattendorff, vars farfars far var Karl Hattendorff, 1846-1918, berättar i artikel daterad den 16 januari 2006 för Sundsvalls tidning att hon en gång sålde en väska i rött oxhudsskinn till Ella Fitzgerald. Affären lär ha gjorts upp i en affär i Stockholm som saluförde Hattendorffs väskor och där Agneta under en kort tid i början av 60-talet var anställd. Ella bjöd självklart Agneta på en autograf.  

År 1969 avyttrades fastigheten på Kaptensgatan och fabriken flyttade till en nyförvärvad fastighet på Djäknegatan 5 i kvarteret von Conow dit även Malmöfilialen flyttade året efter. 

Rörelsen som varit i familjen Hattendorffs ägo under tre generationer upphörde 1975 med nedläggning av av fabrik, huvudbutik och Malmöfilial. Helsingborgsfilialen överläts och Halmstadfilialen avvecklades.

På husväggen intill butiksfastigheten levde Hattendorffs reklam kvar tills ett högt glashus kom och utplånade minnet av firma Karl Hattendorff.

Södergatan på 50-talet. Foto Gunnar Sixtensson.

Responsen på tidigare inlägg om Östra Förstadsgatan kom med vändande post! Ja, precis så såg hättan ut! 

Det här är en bra variant eftersom fodralet skvallrar om var hättan en gång köptes. Det  påminner mig om att jag behöver fräscha upp mina kunskaper om ”Hattendorff Lädervaror och Reseffekter” som låg på Södergatan i Malmö. Tack Karin Sixtensson för foton och uppslag till framtida inlägg!

Hade flickan i regnet haft regnhätta den där ljumma sommarnatten på 50-talet hade hon kanske sluppit att gå hem.  ; )

Fotograf Rickard Bengtsson 

… av Östra Förstadsgatan 13 med Mamma-Ateljén har gäckat mig länge. Jag har aldrig besökt ateljén, men den har ändå verkat bekant. Minnet har känts tidigare än mitt behov av mammakläder, men nu har jag satt den. Radio Syd och reklam för Mamma-Ateljén! Känner mig ändå  inte riktigt färdig med bilden, för visst fanns det väl en melodislinga kopplad till reklamen? Någon som minns? 

Huset som ligger på hörnet Porslinsgatan stod tack och lov pall under 70-talets rivningsvåg i området. 

Ser nu också att damen i bild bär regnhätta! En sådan hade min mamma! När regnhättan hade torkat drogs den ihop/ vecklades samman och stoppades ner i väskan för kommande skurar. Praktiskt, men fult! 🙂

Har ofta funderat över villan ovan, belägen på ett industriområde söder om Västanväg. Den ligger faktiskt bara ett stenkast från Limhamns museum. Jag kände på mig att villan hade nåt att berätta och nu fick jag äntligen veta!

Dubbelklicka för större text!

Jag tänker nu att ett upphittat fossil bör tas om hand och ges vård för att därefter få berätta ett stycke Malmöhistoria. Att stycket dessutom är vackert ses ännu bättre på nätet Villa Marina – ett bortglömt stycke Malmöhistoria.

Fotograf Gunnar Sixtensson

… närmare bestämt på Lundavägen en vinter i början av 60-talet. Enligt reklamen på Solstrålehuset skulle vi flyga SAS, äta kött från Scan, läsa Sydsvenskan och dricka Zoegas kaffe. Allt detta gör vi faktiskt fortfarande. Däremot kör vi inte vänstertrafik och husen i bildens högra sida, adress Freds- och Flintgatorna, är sedan länge borta. Den vinterkyla som bilden förmedlar känner vi av just nu, men snön lyser med sin frånvaro. Det kan den gott fortsätta med … ; )

Fotograf okänd

… att landsvägen vi står på är Regementsgatan? Till vänster har vi Petri kyrktorn, mitt i bild ett tåg på väg till Västra station och till höger Husarkasernen. Vi står ungefär i höjd med Skvadronsgatan och har Fridhem i ryggen. Så visst är det Malmö för sisådär 125 år sedan! En bild som denna kan göra mig helt piggig! 

Fotograf okänd

… i Slottsparken, men backar cirka tio år i tiden från tidigare inlägg och vi ställer oss nu på andra sidan möllan.  Året är 1943 och framför möllan ser vi en Bekåmannekäng som visar vårmodet. Snyggt och prydligt, men snudd på militäriskt. Som de flesta säkert vet var Bekå ett klädvaruhus inrymt i Malmö gamla teaterbyggnad. Varuhuset som startade 1925 övertogs 1973 av Hennes & Mauritz. Ja, H&M på Gustav! 

Min vårlängtan blev så stor att jag med hjälp av colorize it färglade bilden och den blev väl rätt ok. Gräset blev i alla fall så där smutsgrönt som det brukar vara i mars månad innan det börjar hända saker. Ser ni fågelholken uppe till höger i bild? Är den kvar så hoppas jag det snart ska bli liv i den, men till dess håller vi i och ut!

I gömmorna har jag en porslinask inköpt på en Österlenloppis förra sommaren. Tyckte att asken med det handmålade Malmömotivet såg ensam och övergiven på ett loppisbord strax utanför Tomelilla. Den fick följa med mig hem till Malmö, men hamnade sedan i ett skåp där den har stått fram till nu. Nu är en bra tid att ta hand om sånt som inte riktigt har prioriterats eller hunnits med tidigare. 

Att motivet är Slottsmöllan råder det ingen tvekan om och att  ”G”, eller möjligen ”S”, ”Rittri” målade asken 1955 framgår av botten. Någon visade för nästan 66 år sedan sin kärlek till möllan i Slottsparken genom att måla den på den lilla porslinsasken och signerade det hela. Är glad att jag köpte den!

Har funderat över var i Slottsparken vi ska ställa oss för att se det Rittri såg/målade och visar  med hjälp av det gamla vykortet var jag tror. 

Tänk om någon från familjen Rittri hör av sig och berättar mera om den som målade. Det vore väl fint?

Svenska Dagstidningar Kungliga biblioteket

Roar mig av och till med att läsa gamla dagstidningar på nätet och det blir oftast Malmötidningar. Det gör dået mera levande.

Idag fastnade jag för Sydsvenska Dagbladet daterad den 28 december 1905, Menlösa barns dag. Ordet menlös tolkas nog idag som ’intetsägande’, men menlös har också betydelsen ’oförmögen att skada’, ’värnlös’ och ’oskyldig’. Menlösa barns dag var fram till 1700-talet en allmän helgdag och en del av julhelgen, fjärdedag jul. Dagen firas till minne av de barn i Betlehemstrakten som mördades av kung Herodes strax efter Jesus födelse, eftersom kungen ville göra sig av med all form av konkurrens om tronen när han fick veta att Messias hade blivit född. Allt det där visste ni klart …

Under datum står att solen den 28 december 1905 gick upp 8.40, men idag, den 28 december 2020, gick den upp 8.37 och det är lokal tid som gäller. Varför slår det på tre minuter? Har solen blivit morgonpiggare?