… år 2020 med en fundering. Vart är vi på väg? Utöver att vi är i Malmö med omnejd har jag inte mycket till ledtråd att bjuda på. Tänker på Fridhem, men är högst osäker. Hoppas att någon ändå kan dra i nödbromsen! : )
Säkert är däremot att bilden ingår i Bertil Widerbergs samling och tiden är runt förra sekelskiftet.
Nedan ett förslag som tål att tänka på om ekipaget ovan närmar sig från annat håll. Det här får ligga till sig …
Jag får nog anhålla om betänketid … : )
Ja, den var svår, men jag funderar över om huset till vänster om flickorna kan vara Södervärnskolan under uppbyggnad (1925-26) och de låga husen längst till höger Auktionskammaren. I så fall står flickorna någonstans på eller i närheten av Lönngatan. Vad sägs om det?
Två bilder till innan jag raderar ut och tänker om. Kan det inte stämma om vi går över till andra sidan Nobelvägen och ställer lite snett till höger om byggnad 1? Vi får tänka bort passagen mellan gamla och nya skolbyggnaden, den del som flickan till vänster döljer.
Har nu tagit en titt på Södervärnskolan i nutid och min teori om att flickorna på bilden har skolan bakom ryggen har inte förändrats. Då kvarstår byggnaden till höger i ursprungsbilden, men kan det vara Auktionskammaren? Den ligger i alla fall i rätt väderstreck. Jag släpper bilden ett litet tag och gissar att det kommer att klarna.
Malmö gamla Auktionskammare?
Fotografen står på Föreningsgatan vänd mot öster och vi ser Torpgatan som kommer in från höger. Saluhallen ligger till vänster utanför bild och bakom cigarrskylten.
Hörnet Föreningsgatan 24 och Torpgatan den 20 december 1906.
En notering på detta fotos baksida hävdar att det vi ser här är Malmö, men jag tvivlar. Det står Norrköpings Magasinet på skylten ovan markisen rakt fram i bild och enligt 1917-18 års adresskalender fanns Norrköpings bomullsväferi – aktiebolags nederlag på Landbygatan 1, men det här är inte Landbygatan. Förslag välkomnas!
… blev min försiktiga beskrivning av bilderna ovan och flera andra spänstiga bilder från tidigt 1900-tal i mitt bildgalleri. Jag tyckte mig känna igen, men kunde komma fram till vilken lokal det kunde vara. När nöden var som störst var Malmö stads historia, del 4, mycket nära …
Där satt den och visst är det Malmö och Johannesskolan, men mina bilder är tagna från motsatt håll. Skolan stod färdig år 1909 så tidigare bilddatum är nu utesluten. Funderar över om bilderna berättar om en gymnastikuppvisning i samband med Baltiska utställningen? Det kanske står något om det i den officiella berättelsen över utställningen, men den hjälpen finns just nu inte nära … :/
Foto Ola Olsson
Det här paret/verket som kan ses från Lodgatan, riktning norrut mot Oljehamnen, verkar inte vara efterlysta, men många undrar vem de är och var de kommer ifrån. Armeringsjärnen som sticker ut från sidorna vittnar om att de måste ha hört hemma någonstans i hamnen, men har separerats från sina rötter och hamnat vilse i vattnet. Hon spejar åt öster och han åt väster och jag tycker att de verkar vara i nöd. Risken är stor att de och deras historia bara drunknar … Den som vet något om dem får gärna berätta!
Så här i början av året är det lämpligt att ta tag i lösa trådar och jag tänker då på obesvarade funderingar i kategorin Vet du var, vad, vem, när eller varför? Det känns naturligt att börja med inlägget Till Erinran.
Mycket sökande har inte gett resultat och jag ställde därför frågan till gatukontoret Malmö stad. Jag tror inte att jag hamnade i Malmö stads kundtjänst, det kändes som om jag var långt norrut!? I vilket fall som helst gjordes det ett ärendenummer av min fråga: Till erinran om vad? Fick nyligen svaret: Till erinran betyder Till minne av/ in memorian. Det tackar jag för, men vad en erinran betyder vet jag! Ringde igen och talade om vad jag redan visste och att man missuppfattat min fråga. Vet inte var i Sverige jag hamnade denna gång … Tänkte mig att jag istället kunde få ett namn på den som skrivit svaret, men så enkelt fick det inte vara. Nej, min reaktion skulle gå tillbaka på samma ärendenummer med korrigering av frågan och ansökan om namn på den som har hand omet. Irriterat bad jag en god vän om sökhjälp och det gav slutligen en träff på nätet. Det visar sig att Till Erinran är ett flyktingmonument! En tävlan om ett flyktingmonument har nu avgjorts av Malmö stads konstnämnd. Man beslöt sig för skulptören Axel Wallenbergs ’Erinran’ under mottot ’Skånes kvinna välkomnar till Sverige’. Verket erinrar alltså om Skånekvinnans öppna famn vid flyktingmottagandet efter andra världskriget och det måste väl få plats i Malmö stads historia.
Det är inte min avsikt att göra ett stort nummer av detta ärende, men självklart tycker jag att det är en trist respons på nyfikenhet. Jag vet ju att det finns engagerade och kunniga människor på gatukontoret och inväntar, trots att jag nu vet, därför intresserat ett svar på min erinran i ärendenummer 676223.
Det där med gatunamn är alltid intressant och ger i sig mycket kunskap om Malmö. Vissa gator, Sofielundsvägen eller Erikslustvägen till exempel, har fått namn efter gårdarna som låg där och andra har tillkommit för att hylla någon betydelsefull person. En del har fått namn efter ros- och klöverängar och så finns det ett helt gäng som fått sina namn bara för att de måste heta något och syftar inte på någon eller något särskilt. Så har vi Kalendegatan som kämpat år ut och in med att skydda sig från r:et som många lägger till för att göra namnet begripligt. Jag går som så många gånger tidigare till Gatunamnen i Malmö av Leif Ljungberg som om jag trodde att något nytt tillkommit vad gäller Kalendegatan. Att gatan hetat Kalenthe Straedit, Callente stredit och Callentegaden och så vidare begriper vi halvdanskar, men vad betyder Kalende? Gatan har sitt namn efter Kalendegillets gård … ett andligt gille, helgat år S:t Anna, jungfru Marias moder. Ja, men jag har fortfarande inte fått svar på min fråga … Då går jag på ordet Kalende Calente och får veta att det kommer från latinets calente som betyder het, uppvärmd, men inte het i betydelsen kryddstark. Kalendegillet – ett hett andligt gille? Den formuleringen får jag snygga till med tiden, men nu börjar jag förstå Kalendegatan och r:et har icke där att göra! En gammal slagdänga framförd av Connie Francis dyker upp i skallen och den blir bra att spika detta inlägg med. På spanska, utvecklat ur latinet, blir calente – calienta … Nu sitter den – Kalendegatan! : )
https://www.youtube.com/watch?v=1p-KQabB2n8
Nej, stopp och belägg! När jag ändrar sökningen till Kalendegille så stämmer inte mitt snygga resonemang ovan. Skit också! Jag gör inte om det, men måste ju tillägga att: Kalendegillen var religiösa brödraskap, kända sedan 1200-talet i bland annat Tyskland, Nederländerna och Danmark. De bestod av präster och senare även lekmän. Gillenas sammankomster ägde rum första dagen i varje månad, därav namnet, och var stiftade för läsande av själamässor för avlidna gillesbröder samt för inbördes hjälp och sällskaplig samvaro. Om gillena sägs 1854, att de urartat till dryckeslag, där ett oskickligt leverne fördes och blev förbjudna 1618. Det verkar i alla fall som om det gått hett till på dessa gillen som upphörde vid reformationen. I Danmark förbjöds de, men Kalendegillet i Lund har kvarlevt in på 1900-talet. Detta, Sodalitium Majus Lundense, ombildades till en stiftelse. Jag kunde ju sökt Kalendegille på Wikipedia med en gång istället, men då hade inlägget bara blivit halvljummet, men jag skruvar för ordningens skull ner från het till varm ; ) En fortsättning följer kanske …
… detta är nog inte utanför Husarkasernen i Malmö, men var sjutton är det då?
Ystad?
Förslag?
… var den somriga Malmötösen stod och i vilket skyltfönster hon tittade när hon studerade ett dockhem någon gång på 50-talet.
Dockskåpet fanns i tapetfirman Wixells fönster på ’Rivieran’ vid Gustav Adolfs torg. Tror att butiken låg intill biografen Piccadilly, den som sedan döptes om till Smultronstället. Dockskåpet fascinerade mig mycket och det var ett måste att gå och titta på det när vi var i stan. Julen 1950 fick jag ett eget, och det var en kär leksak i många år. Som vuxen har jag haft planer på att fräscha upp det och inreda det som det en gång var, men det ’bidde en tumme’ istället – nämligen ett tittskåp med resterna av möbler från dockskåpet plus lite nyanskaffade saker. Det står i min bokhylla som en påminnelse om den glädje dockskåpet gav mig. /Den somriga Malmötösen
Foto: Gunnar Sixtensson
