Det är väl inte rätta årstiden för biobesök, men jag läser om Retrofilm, ”filmklubben som låter nostalgin flöda på Victoriateatern”. Idag den 27 april kan vi se ”Föraktet” med Michael Piccoli, Birgitte Bardot och Jack Palance. Nej, jag tänker nog inte gå på bio, men det här får mig fundera över tiden då en film i taget, per biograf gällde. Minns ni att det alltid fanns minst 10 bildklipp ur filmen utanför biografen? Var man i god tid hann man studera bildklippen noga. Jag hade oftast handlingen rätt klar för mig innan jag satte mig, men irriterades ibland över hur hon skulle kunna välja honom, han var ju inte ens snygg eller att mördaren var säkert han … Det hände någon gång då och då att utsläppet skedde vid insläppet och jag mötte igen de bilder som jag noggrant studerat två timmar tidigare. Min bild av filmen – och filmen, det blev rörigt där ett tag! Var vill jag egentligen komma? Jo, hur ofta ser jag inte på min okända omgivning med egna ihopsatta bildklipp – en osedd film?

Inläggets bild är tagen av en okänd fotograf före min biodebut. ; )