När orden tryter ska man nog vara tyst och inte skriva för skrivandets skull. Visst är det konstigt att orden tryter när man har så mycket man vill säga. För min del gäller att fundera färdigt för att komma till en välgrundad slutsats, klä den i ord och anpassa mitt beteende till situationen.
Det tar tid att inse att det som jag tidigare tyckte var så självklart att jag inte ens reflekterade över det inte riktigt gäller längre. När pandemin började få fäste i Sverige trodde jag till en början att det här nog skulle vara över till sommaren, men så blir det ju inte. Det kostade på att inse det, men jag vill inte bli sjuk och jag vill heller inte genom mitt beteende medverka till att någon annan blir sjuk och därmed i förlängningen överbelasta vår sjukvård.
Det är förenat med sorg att inse att äldre och yngre generationer inte kan ses på ett naturligt sätt på ett bra tag och att de där konserterna eller roliga tillställningarna inte blir av just nu eller under oviss tid. Jag tror vi måste vara kreativa (rita nya kartor) och hitta andra lösningar för att tillvaron ska bli så bra möjligt ändå. Jag är ganska säker på att vi, när vi äntligen ser ljuset i tunneln har fått fördjupade insikter om vad som är viktigt i livet.
