… i barndomens jular berättar nedan en av ättlingarna till ”Larssons i tornet” i Limhamn:
Med tanke på min pappas företag fanns det alltid inför julen ett extra stresspåslag. Min pappa var grosshandlare och levererade varor till detaljhandeln. Veckorna innan jul fanns alltid en oro över om leveranserna av julapelsiner, dadlar, nötter, fikon russin, risgryn, senap och liknande varor skulle komma fram i tid. Pappa ringde till speditionsfirman vid Luciatid för att förvissa sig om när båtarna kom in, med det var svårt att få ett exakt datum. Vad jag minns kom ändå alltid varorna i någorlunda god tid till Frihamnen i Malmö, men sedan skulle de ju packas upp och levereras till butikerna/kunderna. Fem kilo hit och tio kilo dit … När jag uppnått en viss ålder fick jag hjälpa till med att klippa av metallbanden runt apelsinlådorna och var det extra stressigt kallades också min morfar in. Morfar pausade sällan i arbetet mer än varje gång han tog en pris snus. Vi hade det gemytligt morfar och jag och jag kände mig vid dessa tillfällen med honom så vuxen.
Med tanke på att pappas släkt alltid firade jul hemma hos oss hade även mamma det rätt tufft för det fick ju inte saknas något på julbordet. Pappa hade fyra systrar, en svåger, sin faster Matilda och så egna familjen och alla ville se sina ’måsten’ på julbordet … Nu förstår jag inte hur mamma ensam fick ihop det hela, men det fick hon. Svågern, farbror Sixten, var vår familjs motsvarighet till Fanny och Alexanders farbror Carl. Precis som Carl var Sixten i barnaögon en favorit som hittade på mycket bus, men till skillnad från Carl var Sixten inte kolerisk och elak mot sin fru. Sixten tyckte liksom Carl också om ett, två och eller helst tre järn till julmaten. ’En i vart ben och så måste magen ha en och det hjälper mot min reumatism’. Pappas faster Matilda, pensionerad folkskollärarinna och strängt religiös, som var i det närmaste döv kontrade alltid Sixtens ’reumatism’ med ”sa han alkoholism?” Det där hörde aldrig Sixten utan tog upp ett annat ämne och min bror och jag väntade med spänning på att han skulle ta upp frågan om vi ville följa med till Heimers järn på Lilla torg en dag och köpa nyårsraketer. Förr eller senare kom alltid frågan och vi var inte nödbedda.
Juldagsmorgon fanns mina föräldrar alltid plats på julotta i Skanörs kyrka och medverkade i efterföljande julfrukost. Jag tror att de båda senare på dagen var tvungna att sova middag en stund på dagen för på kvällen var det julkalas igen, denna gång för mammas släktingar och familjens vänner och det bjöds på dopp i grytan med tillbehör. Som ni förstår saknades inte julgotter i form av apelsiner, dadlar, fikon och nötter. Tror nog att det fanns mandelmassenassar också, men de anlände nog inte via Frihamnen. Efter jul, i mellandagarna, blev det som utlovat inköp av rediga nyårssmällare tillsammans med farbror Sixten, men den historien berättar jag kanske en annan gång.
Med dessa minnen från min barndoms jular önskar jag andra Malmöblicksläsare en glad och stämningsfull jul!
Limhamn den 23 december 2021.
Torgil Larsson
