Brevbärare utanför Malmö Posthus cirka 1910.

”Posthusets gyllene kupoler höja sig dominerande öfver stadens husmassor, högt och storståtligt som Österlandets mäktiga minareter. … Från expeditionslokalen väller brefbärarehorden ut. De samla sig i flockar, draga truppvis genom staden och sprida sig distriktsvis.
Han är stilig, brefbäraren, i uniformens mässingsglitter.
Mössan sitter käckt på nacken och brefpacken håller han hårdt i handen, nästan krampaktigt, stolt öfver medvetandet att sprida tusentals nyheter, sorgliga eller glada, ut till den stora allmänheten.
Och det icke utan, att detta stora uppdrag har förlänat hans person en viss grad av pondus och medveten ryggstyrka.
Hur väl känna vi icke hans tröttsprungna steg i trapporna? Hur lyssna vi icke efter hans tvåslagsringning på tamburklockan, och till slamret i lådan, när brefet dunsar ned!
Han är allas vår vän, han, den passive bäraren af godt och ondt, och kärleksguden Amors hjälpsamme budskickare.”

Ur boken ”Malmöluft och annan luft, af Caluna” skriven av journalisten på Skånska Dagbladet Folke Lundberg och utgiven i Malmö 1914.