Malmö

… det vill säga jag, du och alla andra! Nu skärper vi oss och brukar allvar. Vi måste skippa hoppandet och shoppandet i trängsel, det är ju ändå ingen som vill ha covid-19 i julklapp. Bästa julklappen är ju faktiskt att alla får vara med kommande jular.

Sedan kommer mellandagsrean och vi måste fundera över vilket värde reaprylen har om den är på bekostnad av liv och hälsa.

Så låt oss nu på allvar hålla i, hålla ut och hålla ett rejält avstånd till varandra så att detta krig avtar och vi kan mötas igen.

På begäran!

I ett inlägg från november 2017 satte jag texten ”En morgon när vi vaknar är hela världen vit” till nedanstående bild och sedan dess har en läsare kämpat med att komma på melodin. : )

Texten, Lennart Hellsings dikt ”Vintervitt”, tonsattes av Carl-Bertil Agnestig och framförs här av Jennie och Elin. Håll till godo, Monika!

Om jag ser rätt

… glider kvinnan i bild fram på en sparkstöttning. Nej, det är ingen rullator för den var inte uppfunnen då. Då, kan väl vara tidigt tjugotal och platsen sydöstra hörnet av Gustav Adolfs torg. Det vackra huset rakt fram och Katolska kyrkan till höger hade då fortfarande cirka fyrtio år framför sig innan skopan kom. Har ett mycket svagt minne av dessa byggnader.

En sparkstötting hade jag som liten, men jag tror inte att det var särskilt ofta den användes. Eftersom jag inte sett en sparkstötting i Malmö på väldigt länge får jag kanske för yngre läsare förtydliga vad det är. Man kan väl säga att det är ett mindre fordon på medar som kräver rejält med gnistrande snö. Krispiga vinterdagar, sådana som vi inte sett på länge. Meen, man vet aldrig …

Kanske var det samme okände fotograf (misstänker Otto Ohm) som sneddade över gatan och tog en närmare bild av Katolska kyrkan. I så fall var året 1926.

 

Eric berättar

”Jag lockades att följa Karins blogg genom ett inslag om Frälsningsarmén som kom till Malmö år 1885. Min mormor hade som jag förstått av hennes historiska bakgrund kontakt med denna armé redan då. Det var min halvbror Bror Pålsson som gjorde mig intresserad av mormor Cecilia som du kan läsa mer om här: Cecilia Ahlström.

Nu går jag återigen tillbaka till min barndom i slutet av 20-talet som jag tänker och har tänkt tillbaka på åtskilliga gånger. Under åren har jag många gånger varit arg på Malmö kommuns sätt att hantera en byggnad med fantastisk historia. I den byggnad som låg på hörnet Västergatan och Gråbrödersgatan bodde jag och det var där jag fick min egen första kontakt med Frälsningsarmén.


Västergatan österut sett från hörnet Gråbrödersgatan kort före rivningen av hörnfastigheten i slutet av 1960-talet. Fotograf Rickard Bengtsson. 

Jag kunde från mitt fönster på andra våningen se och höra när första kårens orkester marscherade ut genom grinden på Gråbrödersgatan. De skulle till Fisktorget på Norra Vallgatan för att genomföra en gudstjänst. I vår hörnlägenhet hade vi fönster både mot Gråbrödersgatan och Västergatan. Härlig marschmusik och vänliga soldater vinkade till oss barn där vi satt i fönstren. Två gånger i veckan fick vi uppleva detta, men någon gång gick vi även bort till Norra Vallgatan för att lyssna.

Det fanns en kafélokal på bottenvåningen, men kaféet var kanske nedlagt. Oavsett vilket lekte vi med innehavarens barn i lokalen. På andra sidan av porten på Gråbrödersgatan fanns en lägre byggnad med samma innergård. I den bodde en polis och hans frapperande vackra döttrar eller kanske var de bara så vackert klädda. Mitt mycket unga hjärta klappade för dem …

Innergården var inte stor och leken utsträckte sig till förbjudet område, en mörk källare med indelning i bås. Taket hade många små valv. Jag visste inte då att jag lekte i en lokal som använts av Knutsgillet i Malmö. Jag har sett foto taget mot källarnedgången före tillkomsten av tråbås.

Vi hade huvudingång mot Västergatan. I porten gick man till vänster och ett halvplan högre, till höger, låg vår lägenhet. På detta plan fanns trappuppgångens gemensamma torrdass med automatisk torvströanläggning när man flyttade från sitsen. Min äldre halvbror Bror Pålsson bodde på samma sida, ett halvt plan högre. 

Diagonalt över gatukorsningen fanns en stor brevlåda på stålstativ vid gatukanten. Vi visste när den tömdes och stod på pass för att se postmannen på motorcykel med sidovagn.

I november år 1931 kom min far hem med ett stort filtpaket som innehöll en liten broder!

Så här efteråt tänker jag på kära töser och Frälsningsarmén och senare äventyr i lite mer vuxen ålder, som när jag och en kompis lyssnade på Frälsningsarmén vid Spångatan. Jag tror att det var Spångatan …  Minns ett tvillingpar i uniform – oj, så snygga de var!

Det var inte bara flickorna som lockade för musiken var viktig i min barn- och ungdom. Min far kunde spela piano och musik var viktigt för honom. En dag tog han med mig till en konsert på Malmö konserthus. Han hade inga pengar, men med en liten pojke vid handen tänkte han tigga sig in. Utan att beskriva närmare – det lyckades! Jag fick uppleva min första symfoniorkester i den lokal som senare blev Scaniabiografen.

I slutperioden av vårt boende på Västergatan var det dags att döpa min lillebror. Samtidigt blev jag och mina övriga syskon döpta. Alla i S:t Petri kyrka! Nästa adress blev Skansgatan …”

Tack Eric von Gertten för dessa minnesbilder från en del av din barndom på gamla Väster! Nu gäller det för mig att hitta passande foton som förstärker dina minnesbilder. Funderar lite över om konserten du nämner inte ägde rum på Palladium istället för Scania? De låg/ligger mitt emot varandra. Vi låter det bero för ni lyckades ju komma in och du fick uppleva din första symfoniorkester. Välkommen tillbaka och berätta vidare från Skansgatan!

Erics tidigare berättande hittar du här: Eric berättar.

Bloggpaus, Ida Jacobsson och Henriette Coyet!

Det har varit en lång bloggpaus, men tro därför inte att jag latat mig. Tvärtom faktiskt! I en annorlunda och på många sätt förlamande tid har jag hängett mig åt nya projekt som delvis har med Malmö att göra. Resultaten kommer förhoppningsvis att synas längre fram. 

För övrigt har en mängd fotografier och vykort/album skannats in och fräschats upp för att läggas in i bildgalleriet. Vartenda vykort är dessutom läst och några av texterna kan faktiskt knytas till tidigare inlägg i denna blogg. 
Minns ni Ida Jacobsson som fick ett fint diplom för sin medverkan på Skånska Jubileums-lantbruksmötet i Malmö 1914? Om inte, kan ni läsa det här: Här är Ida 

Kan ni tänka er att i ett av dessa vackra brevkortsalbum satt ett vykort ställt till samma Ida från grevinnan Coyet på Torups slott?! Tydligen har Idas vävnader från utställningen lånats ut till Torups slott under en tid. Henriette Coyet som värnade om skånsk allmogekultur höll sommartid kulturella evenemang och trädgårdsfester som lockade tusentals besökare. Så uppmärksamheten kring Idas hemslöjd tog inte slut med lantbruksutställningen.