Varje jul tänker jag på en speciell visselpipa och det ger mig nu ett osökt tillfälle att säga som Benjamin Syrsa kommer att göra i teve vid tretiden idag:
and now I want to share my memorable moment …
Alla mina barndoms jular såg ungefär likadana ut eftersom jag växte upp i ett mycket traditionsbundet hem. Det var dessutom ett väldigt öppet hem och juletid var självklart inget undantag. Klockan tolv började julfirandet med lunch för nära släktingar och just den här julen jag tänker på, jag var kanske åtta eller nio år, hade vi precis satt oss till bords när julglädjen bara blev för stor för mig. Det kändes som om jag höll på att sprängas. Alla var där och allt såg ut precis som det skulle. Granen med flaggspelet, julbocken, änglaspelet, julblommorna och alla ljusen som brann. Jag blev bara tvungen att resa mig från bordet och sa väl något om att jag ska bara … Jag gick ut på trappan mot trädgården och såg ut över ett tyst och julstilla Rosenvång och jag minns att det var barmark. Medan jag stod där började stora snöflingor falla. Det var så otroligt vackert men kallt. Jag stoppade ner händerna i klänningsfickorna och kände då att i ena fickan låg visselpipan som jag nyligen fått som extragrej från bubbelgumautomaten. Jag tog upp den och blåste för kung och fosterland och det lugnade ner och jag kunde sedan lugnt återvända till de andra. På frågan om var jag varit berättade jag högtidligt att jag minsann blåst in julen och fick glatt till svar att det var väl bra så var ju det gjort … Jag tror inte att någon förstod den fina upplevelse jag haft och hur skulle de kunna göra det, den var ju svår att förklara.
Min barndoms visselpipa försvann med barndomen, men en visselpipa av nyare modell införskaffade jag senare och den plockas fram varje jul. Den är för mig en symbol för den glädje som är sprungen ur gemenskap och värme och som blev så stark den där gången. Julglädje känner jag fortfarande, men kan sedan länge sitta kvar vid julbordet. ; )
Härmed kan man väl säga att julen är inblåst och jag önskar er alla att den blir god och glad!
Underbar skildring! Jag önskar dig detsamma tillbaka!